All insperation är som bortblåst och jag längtar mer än någonsin efter studenten. Älskar att våren börjar komma men hatar att mina pengar inte räcker till något. Speciellt inte till nya vårkläder. Jag drömmer om en resa till Madrid om några veckor som jag aldrig kommer ha råd med och ångrar lite att jag ska till Ayia Napa istället. Jag vill strosa runt på Madids gator, gå på marknader, sätta sig på en fik med ett glas vin i timmar och på kvällarna gå ut på några helt grymma nattklubbar tillsammans med några underbara vänner och svenskar jag aldrig träffat. I höst vill jag bo i en lägenhet i centrala London med några fina vänner, jobba på dagarna och sitta på en pubar på kvällarna. Men innan jag flyttar till London vill jag ha ett nytt kamerahus och två nya objektiv. I höst vill jag också jobba häcken av mig i Norge för att sedan åka till Australien i ett halvår-år för att jobba, dyka och lära mig surfa. Samtidigt vill jag också åka till Afrika och volontärarbeta. På lördag fyller jag 19 men det ger mig mest bara ångest. Jag har uppgifter i skolan som jag inte har börjat med och ska vara klara snart, vilket ger mig ångest eftersom jag inte tror att mina betyg i framtiden kommer göra att jag kommer in på någon utbildning. Allt skriker och river inom mig men utåt är jag helt nollställd. Jag är sur och grinig utan att riktigt visa det och har ont i ryggen. Jag försöker vara hälsosam genom att äta nyttigt och träna, men de går åt skogen. Jag funderar på hur jag ska kunna förverkliga mina drömmar och sätter upp väggar som hinder för mig själv.

Det värsta jag vet är när man klagar men kan inte förmå mig själv att sluta.

(det här inlägget var inte alls meningen att de skulle bli såhär från början, men så kan de vara ibland.)